Romulus

Innan Romulus och hans tvillingbror Remus föddes tog Amulius över makten från sin bror Numitor, kungen av Alba Longa. För att försäkra sig mot maktövertagningsförsök lät han mörda samtliga Numitors söner och tvingade hans dotter, Rhea Silvia, att bli en vestalisk jungfru. En vestalisk jungfru var en prästinna åt gudinnan Vestas och fick inte ha sexuellt umgänge. Om en vestalisk jungfru hade sexuellt umgänge skulle hon begravas levande.

Guden Mars hade dock förälskat sig i Rhea Silvia och kunde inte motstå henne, så han förgrep sig på henne medan hon sov och som ett resultat födde hon tvillingar Romulus och Remus.

När Amulius fick reda på detta satte han de två pojkarna i en vasskorg och satte ut i floden Tibern, där de drev nedströms tills de fastnade i lövverket till ett stort fikonträd. Här hittades de av en varginna som ammade dem tills en herde hittade dem och tog med sig dem hem.

De två bröderna uppfostrades av paret till att bli fårherdar och det var en dag när de var ute och vallade sina får som det stötte samman med några av Amulius herdar och en diskussion uppstod. Det hela eskalerade och det slutade med att Remus blev tillfångatagen och förd inför Amulius som tillslut upptäcker vem det är han har framför sig.

Romulus samlar ihop ett gäng fårherdar och tillsammans ger de sig iväg för att befria brodern. Vid fritagningen dödas Amulius och de bägge bröderna blir erbjudna kronan, men tackar nej till erbjudandet och väljer istället att etablera en ny stad, i närheten av platsen där de drev i land.

De tvistade länge och väl om var de skulle bygga själva staden. Romulus argumenterade för Palantinen medan Remus förespråkade en annan plats. De kunde inte enas, men efter att Remus sett sex fåglar på sin kulle och Romulus tolv på sin kulle, kunde en teckentydare fälla avgörandet till Romulus fördel.

När Romulus dragit upp den heliga gränsen för staden med hjälp av en plog, dragen av en vit ko, hånade eller skämtade Remus med honom genom att hoppa över fåran och det tolkades som ett dåligt omen; att staden enkelt skulle kunna erövras av angripare. För detta blev Remus dödad, antingen av Romulus själv eller av någon hans män.

Romulus namngav staden efter sig själv och satte sedan igång att organisera stadens försvar. Han upprättade regementen bestående av 3.000 man och 300 kavallerister och kallade dessa för ”legioner”. Från den resterande befolkningen valde han ut 100 personer som utgjorde hans rådmän. Dessa kallades patricier och tillhörde den etablissemangets toppskikt.

Den nya staden drog till sig många immigranter bestående av flyktingar, kriminella och slavar som flytt från sina ägare och eftersom majoriteten av dessa var män, så rådde det snart ett stort underskott av kvinnor i staden. För att komma tillrätta med detta bjöd Romulus in grannarna Sabinerna och Latinarna, tillsammans med sina kvinnor, till en stor festival som hölls i Cirkus Maximus, till gudarnas ära.

Medan männen uppehölls av spelen och av stora mängder vin, tvingade romarna med sig deras kvinnor in till staden där flertalet övertalades att gifta sig med romerska män.

Sabinerna och Latinarna krävde dock tillbaka sina kvinnor, men Romulus och hans män vägrade och i slaget som följde vann Romulus stort och kunde därefter fira Roms första Triumf.

Som kung över flera stammar organiserade Romulus sin administration i enlighet med de tre olika stammarna, Sabinerna, Latinarna och Luceres. Dessa fick välja varsin tribun som fick representera deras civila, religiösa och militära intressen. Tribunen var även den som utförde offer till gudarna och ledde sina män i krig.

Vidare delade Romulus in varje stam i tio curiae (kuria) som bildade ett Comitia Curiata. De totalt trettio Kuriaten namngavs efter trettio av de sabinska kvinnorna som tagits av romarna.

Romulus skapade även en personlig livvaktsstyrka, Celeres, bestående av 300-500 man, uppkallade efter den löjtnant, Celer, som i vissa historier, var den som dödade Remus. Dessa ska ha tjänstgjort både i freds- och krigstid, till skillnad mot de vanliga styrkorna som endast kallades in vid behov. Man vet inte om Celeres bestod av infanteri eller kavalleri. Livius och några andra källor menar att Celeres bestod av kavallerister medan Dionysius påstår att det handlade om infanterister. Celeres var föregångaren till pretoriangardet som var de romerska kejsarnas livvaktsstyrka.

Under mer än två decennier förde Romulus krig och utökade Roms gränser. Han underkuvade Fidenaerna, boende strax norr om Rom, som hade tagit romerska proviantförråd i besittning efter att själva ha drabbats av hungersnöd och bildade den romerska kolonin Fidenaen. Därefter underkuvade han Crustuminerna som hade mördat romerska nybyggare i området.

Etruskerna i Veii protesterade mot den romerska garnisionen i Fidenae och krävde tillbaka staden till dess invånare, något Romulus vägrade. Etruskrerna tog till vapen, men slogs ner av Romulus styrkor och ett hundraårigt fredsavtal slöts. Romulus firade sin tredje och sista triumf.

När kungen av Alba Longa, Numitor, dog erbjöds Romulus kronan, men han valde omforma staden enligt romersk modell och tillsatte en folkvald guvernör.

I Rom märkte senatorerna hur Romulus sakta men säkert ökade sitt autokratiska styre samtidigt som deras egna inflytande inom administrationen och lagskapandet minskade. Vidare delade Romulus ut erövrade markområden till sina soldater utan att Patriciernas godkännande. Detta ökade senatens missnöje och snart övergick missnöjet i hat.

Enligt legenden försvann Romulus spårlöst i en storm eller virvelvind, strax efter att han offrat vid eller i närheten av Quirinalen, en av Roms sju kullar. Det ligger även nära till hands att misstänka senaten för att ligga bakom hans försvinnande för att själva ta tillbaka den makt som Romulus tagit ifrån dem.

Enligt den grekiske historikern Plutarch försvann Romulus ”under sitt femtio-fjärde” levnadsår, 717 f.Kr. Detta ger vid hand att Romulus och hans tvillingbror Remus föddes 771 f.Kr och att han var 18 år gammal då han grundade staden Rom. Enligt Dionysius och Halicarnassus började Romulus sitt styre vid 18 års ålder och regerade i 37 år, vilket skulle innebära att han blev 55 år gammal.

Enligt dagens forskare är inte Romulus att anses som en historisk person utan en produkt skapad efter Roms bildande. Enligt denna teori är han, vad namnet beträffar, eponymos för en gammal släkt, den romuliska, gens Romulia (Romilia), vars medlemmar kallades Romilii. Denna släkt har även påträffats i etruskiska områden under namnet Rumine. En annan form av detta etruskiska släktnamn är det etruskiska Ruma, latinska Roma, ett namn som även lär ha betecknat släktens boningsplats vid floden Tibern och därmed den blivande staden Rom.