Aeneiden – Sagan om Aeneas – Sång XI
Sammanfattning av den elfte sången
Aeneas reser i morgonstunden en trofé över den fallne fienden Mezentius, vars vapen helgas åt krigsguden Mars. Därefter skickas under högtidliga former liket av den stupade Pallas, Evandros son, till dennes borg på Palatinska berget. Man kommer överens om ett stillestånd i striden med fienden för att se till de övriga fallnas begravning.
Konung Latinus håller därefter råd och yrkar på fredsförhandling, sedan beskickningen återkommit från Diomedes med avböjande svar på begäran om bundsförvantskap i kriget. I rådet talar även fredsvännen Drankes, vars våldsamma angrepp på Turnus krigslystnad föranleder den sistnämnde dels till ett lika våldsamt och mot Drankes smädligt svar, dels till ett erbjudande att låta striden avgöras genom ett envig mellan honom själv och Aeneas, kungadottern Lavinias bägge friare.
Rådsförsamlingen måste emellertid upplösas, då bud kommer, att Aeneas befinner sig hotande nära och rycker fram mot staden. Turnus beger sig hastigt till bergspassen för att där hindra Aeneas framryckning. Aeneas rytteri har redan tagit sig genom bergspassen och ut på slätten, där sköldmödrottningen Camilla jämte Messapus anfaller dem. Camilla faller och rutulerna flyr och Turnus tvingas lämna sin ställning för att komma dem till hjälp. På så sätt slipper Aeneas fram genom bergspassen och är snart hack i häl på sin fiende.
När natten nalkas slår bägge härarna läger strax utanför latinernas kungastad.