Aeneiden – Sagan om Aeneas – Sång V
Sammanfattning av den femte sången
Aeneas befinner sig åter till havs med sin flotta, med avsikt att färdas till Italien, men en storm tvingar honom att byta kurs och landstiger på Sicilien där de möts av den trojanska fränden Akestes.
Årsdagen av Aeneas far, Anchises, bortgång firas vid hans gravplats med offer till gudarna och med präktiga kämpalekar. En stor del av den femte sången upptas av skildringar av tävlingslekarna.
Snabbroddstävling
Den första tävlingen är en snabbroddstävling som står mellan fyra båtar med roddare i tre rader. Den första heter Sågfisk och styrs av Mnesthevs. Därnäst kommer Gyas snabba båt Chimaera och efter honom Sergestos Kentaur. Sist, men inte minst, kommer Skyllan styrd av Kloanthos.
Gyas intar snabbt ledningen med sin Chimera, tätt följd av Kloanthos i sin Skyllan. Sist kommer Sågfisk och Kentaur som turas om om tredjeplatsen.
När Gyas närmar sig vändplatsen försöker han förmå den något försiktige styrmannen, Menoites, att gå närmare holmen som utgör vändposten, men styrmannen vill inte ta några risker och fortsätter runt klipporna på ett säkert avstånd.
I nästa stund ser Gyas hur Kloanthos Skyllan girar in bakom honom, närmare holmen, och plötsligt ligger Skyllan före och i ungdomligt raseri kastar sig Gyas över Menoites och kastar honom överbord.
Medan Menoites under tevkrernas skratt tar sig mot holmens strand, övertar Gyas rodret och sätter kurs mot stranden som utgör målet. Nu uppstår nytt hopp hos de två sista båtarnas ledare, Sergestos och Mnesthevs, som plötsligt ser en chans att hinna ifatt och förbi Gyas efter dennes uppehåll och Mnesthevs går fram och tillbaka mellan roddarna och förmår dem med eldigt tal att ta i med extra krafter.
Sergestos satsar på en snabbare rundning av holmen för att komma ikapp Gyas, men plötsligt skakar skrovet när det stöter emot de vassa klipporna under vattenytan. Åror bryts och skrovet skakar och skriker när båten kör fast bland de vassa klipporna under vattenytan.
Mnesthevs roddare får ytterligare krafter när de ser Sergestos bryderi och stolt susar de förbi den fastkörda Kentaur och snart nalkas de andrebåten, Chimaera och det dröjer inte länge förrän de är i kapp och förbi även henne.
Nu återstår endast ledarbåten och förskräckt ser Kloanthos hur Mnesthevs Sågfisk närmar sig snabbt han sträcker händerna mot havet och ber till havsgudarna. Knappt har han hunnit avsluta sin bön förrän havsguden Portunus själv skjuter på Skyllan, som snabbare än ett pilskott når hamnen och därmed tar hem segern.
Löpartävling
Efter roddtävlingen beger de sig till en gräsrik slätt, omgiven av skogiga höjder. Där har naturen byggt en naturlig löparbana och anlagt ett åskådarrum och de samlas i tusental för att där följa löpartävlingen.
Från alla håll och kanter kommer ivriga ynglingar för att ställa upp i tävlingen och främst bland de tävlande är Nisos och Euryalos. Därefter följer Diores, Salios och Patron.
Aeneas håller ett kort inledningstal där han berättar om de vinster som hägrar de segrande männen. Därefter ställer männen upp sig vid startlinjen och så snart signalen ljudit rusar de iväg med blixtens hastighet. Snabbast iväg är Nisos och han får snabbt ett rejält försprång framför Salis, som även denne lägger en bit mellan sig och nästkommande, Euryalos. Därefter kommer Helymos och tätt intill sig har han Diores.
Med sina sista krafter närmar sig männen målet, med Nisos alltjämt i ledningen, när denne med glidande fötter plötsligt halkar omkull. Gräset är blött av blod från de tjurar som offrats och det får honom på fall. Salios ser den fallne Nisos som krälar i gräset och inser att han nu har segern inom räckhåll, men precis när han ska rusa förbi Nisos, reser sig denne och spärrar hans väg. Salios faller omkull och tumlar runt på marken och passeras strax därpå av Euryalos och därefter Diores.
Alla får de pris av Aeneas, även Nisos, som så snöpligt föll på målsnöret.
Boxningstävling
Inför boxningstävlingen visar Aeneas upp förstapriset, som består av en tjur med förgyllda bindlar och horn. Svärd och en präktig hjälm väntar den besegrade, så ingen går lottlös heller från denna tävling.
Strax därefter reser sig en jätte till man ur hopen och går fram till Aeneas. Det är Dares, jätten som är van att tävla med Paris i tvekamp under de trojanska dagarna. Han håller huvudet högt och spänner ut sina breda skulderblad och skrytsamt slår han med armarna genom luften.
Nu är frågan vem som vill möta denne jätte till man och man väntar länge på att någon ska våga anta utmaningen. Tillslut orkar inte Dares vänta längre och går fram till Aeneas: ”Son av gudinnan! Om ingen har mod att ge sig in i tvekamp, varför stå här och vänta? Jag har inte tålamod att vänta längre! Fram med priset med en gång!” Samtliga närvarande ropar bifall, men då vänder sig Akestes misslynt till sin frände Entellos och grymtar: ”Du, Entellos, som förr var tapprast av de tappra, hur kan du lida idag, att så härliga pris blir tagna av en annan, och det utan kamp? Har du glömt din Eryx, som du stolt kallade din lärare? Vad är nu din ära värd, så känd kring Trangelöns stränder?”
Entellos svarar genast: ”Tro inte för en stund att det beror på fruktan och slöhet! Ålder det är som isar mitt blod och krafterna lamslår. Hade jag ännu, som förut, den styrka och ungdom haft, som denne usling har – det är det den besten förlitar sig på – sannerligen skulle jag då, ej lockad av tjuren till pris – det är jag inte det minsta intresserad av – gått fram och kämpat om äran!” Därpå kastar han fram två tunga järnbeslagna handskar mot Dares som nästan blir förskräckt och studsar tillbaka.
Entellos, stor, tung och till åldern kommen, går fram och ställer sig framför den unge och snabbare Dares och strax därpå startar Aeneas matchen.
De bägge kastar tillbaka huvudet för att undgå den andres slag och armarna griper om varandra när de kommer för nära varandra. Striden intensifieras snabbt och Dares utnyttjar sin ungdom genom att förflytta sig snabbare med lättare fötter. Entellos rör sig långsammare och andas tungt, knäna skälver av åldern, men han slår hårdare.
Bägge slår snabbt mot den andre och bägge parerar lika skickligt den andres slag och bägge får in stötar och slag i den andres sida och bröst. Smällarna ljuder när de bepansrade nävarna når sina mål och när Entellos känner orken tryta, höjer han sin hand för ett avgörande kraftslag, men Dares ser slaget komma och undviker det skickligt i sista stund, dansar snabbt förbi slaget som faller i luften. Entellos, gäckad och lurad, tappar balansen och faller tungt till golvet där han blir liggandes en kort stund, innan vännen Akestes rusar fram och hjälper honom upp. Entellos kommer upp på fötter och av skammen hjälpt, får han ny energi. Matchen fortsätter och fylld av vrede går Entellos till rasande attack. Han utdelar det ena tunga slaget efter det andra och snart är Dares på vild flykt undan de tunga slagen, men den gamle Entellos fångar honom och fortsätter överösa honom med slag.
Tillslut rusar Aeneas fram och med hög röst ropar han att striden är över och han drar undan den sönderslagne Dares.
Entellos får tjuren i pris och stolt står ropar han: ”Son av gudinnan! Och ni på vår ö gästande tevkrer! Skåda nu, vänner, vilka krafter jag hade i min ungdom och från vilken död jag nyss frälst den flyende Dares!” Han fäster blicken på tjuren framför sig och höjer sin högra hand som sedan med full kraft slår mellan tjurens horn. Skallen spricker och hjärnan blandas med krossat ben och tjuren faller död till marken. ”Detta, Eryx, tag som offer istället för Dares!” utropar den gamle kämpen och därefter förkunnar han att det var hans sista tvekamp.
Skyttetävling
Den fjärde grenen är en skyttetävling som går ut på att försöka träffa en duva som är fastbunden i masten på Sergestos skepp. De tävlande drar lott ur en hjälm om startordningen och Hippokoons blir först ut, följd av seglaren i rodd, Mnesthevs, tredje man är Evrytion och sist av lotten vald är Akestes själv, som trots grå av ålder, med de unga vill tävla.
Med kraftiga armar spänner de sina bågar och Hippokoons drar först fram en pil ur sitt koger och sätter till bågen, siktar och låter den flyga iväg genom luften. Den viner genom luften och med ett smällande ljud träffar den masten, strax under duvan, som förskräckt börjar flax med vingarna för att försöka undkomma faran, men den sitter fastbunden i repet och trots ihärdiga försök, kommer den ingenstans.
Mnesthevs sätter en bil till bågsträngen och med stadig hand siktar han snabbt in sig på den vilt flaxande duvan, släpper strängen och låter pilen fara mot sitt mål. Med en hårsmån missar pilen duvan, men träffar tråden som håller den bunden och vilt fäktande tar den till flykten och reser sig mot himlen.
Evrytion som redan satt en pil till bågsträngen, spänner bågen samtidigt som han höjer den och siktar mot den flyende duvan och i nästa sekund hörs ett pisksnärtsliknande ljud när han släpper strängen och pilen lämnar, darrande av anspänningen, bågsträngen och skjuter vinande genom luften och genomborrar den flyende duvan som faller som ett stjärnfall till marken.
Aketes står nu ensam kvar med en oskjuten pil och han stiger fram och skjuter den mot himlen med en ljudlig klang från den frisläppta bågen. Plötsligt uppenbarar sig en märklig och underbar syn för alla. När hans pil susar genom molnen brinner den i lågor och tecknar banan med eld innan den förtärs av lågorna. Därefter ser man resterna av pilen falla ner som stjärnor mot marken och samtliga närvarande håller med Aeneas om att detta är en betydelsefull syn och Aketes utses till den slutgiltige segraren, trots att det var Evrytions välriktade skott som genomborrade duvan, men inte ens han är det minsta avundsjuk på att Aketes utses till segrare.
Rytteristrid
Den sista tävlingen är en ingen tävling i ordets rätta bemärkelse utan en stridslek där unga män rider ömsom mot varandra och ömsom från varandra i skenbara attacker och motattacker. Tre små skvadroner med spjutbeväpnade ryttare med hjälmar och sköldar rusar över slätten i väldigt realistiska demonstrationer av attacker, skickliga manövrer både med häst och vapen.
Kvinnornas sammangaddning
Många av kvinnorna som följt med från Troja har nu tröttnat på den långa irrfärden över haven och på gudinnan Junos anstiftan, sätter de eld på skeppen. Fyra av skeppen förstörs av elden, men de övriga klarar sig, tack vare en kraftig regnskur som sänts av Jupiter.
I en dröm uppenbarar sig fadern Anchises för Aeneas och ger honom råd och upplysningar om den kommande färden. Han uppmanas att lämna kvar kvinnorna och de orkeslösa på Sicilien och bege sig till trakten Kumae och Avernersjön i Italien, där han ska besöka sierskan Sibylla.
Venus ber om säker färd
Aeneas lyder sin fars uppmaning och grundlägger staden Akesta, uppkallad efter fränden på ön, och där lämnar han kvar kvinnorna, de gamla, de obekväma och de andra som inte längre vill följa honom. Därefter seglar han iväg med de övriga och hans gudomliga mor, Venus, övertalar Neptunus att låta havet vara lugnt för en säker färd. Han bifaller hennes önskan, men kräver ett offer i gengäld för alla de andra.
Med en gren, doppad i Lethes vågor, full av sövande kraft från de sovandes stygiska rike, skakar och stänker guden Phorbas vatten på rorsmannen Palinuros tinningar och får honom att somna och därefter kastas han överbord.
Det är först när de närmar sig sirenernas branta bergskust som Aeneas upptäcker att fartyget driver fram utan sin kapten och han övertar själv rollen som både styrman och kapten.