Sammanfattning av den elfte sången Aeneas reser i morgonstunden en trofé över den fallne fienden Mezentius, vars vapen helgas åt krigsguden Mars. Därefter skickas under högtidliga former liket av den stupade Pallas, Evandros son, till dennes borg på Palatinska berget. Man kommer överens om ett stillestånd i striden med fienden för att se till de övriga fallnas begravning. Konung Latinus håller
» Läs merSammanfattning av den tionde sången I Olympen hålls nu en gudaförsamling, inför vilken Venus klagar över trojanernas hårda öde. Juno besvarar hennes tal och påstår att skulden ligger hos Aeneas, för att ha ofredat Italiens folk, och hos Venus, som ständigt uppmuntrat honom. Jupiter beklagar sig över gudarnas tvedräkt och svär vid Stygen att inte blanda sig i, utan låta ödet bestämma
» Läs merSammanfattning av den nionde sången Juno sänder sin himmelska budbärarinna, Iris, till jorden för att varsko Turnus, att Aeneas är bort, och uppmana honom att före dennes återkomst anfalla och förstöra hans läger. Turnus skyndar till lägret och försöker sätta eld på de i närheten förankrade trojanska skeppen, men genom ett ingripande av gudarnas moder, Kybele, förvandlas dessa på ett underbart
» Läs merSammanfattning av den åttonde sången Bägge sidor fortsätter rusta inför det avgörande slaget och Turnus sänder bud till Diomedes, en av grekernas hjältar i det trojanska kriget, i hopp om att egga honom till kamp mot den hotande Aeneas. Flodguden Tiberinus uppenbarar sig för Aeneas och hänvisar honom till Evandros, som bosatt sig på den palatinska åsen, där Rom senare
» Läs merSammanfattning av den sjunde sången Gaieta, som vårdat Aeneas sedan hans barndom, avlider och begravs på en strand och staden i närheten bär ännu hennes namn; Caieta eller Gaëta. Därefter fortsätter Aeneas norrut längs Italiens västkust och när de närmar Kirkes, solgudens trollkunniga dotter, förtrollade strand, hör de sällsamma ljud från den ogästvänliga lunden. Det är ljudet av lejon som ryter i sina bojor, borstiga
» Läs mer