De högsta ämbetet i Rom var posten som konsul och till detta valdes två personer med lika stor makt. De hade den högsta makten inom staten och valdes för ett år i taget. För att kunna väljas till konsul var man tvungen att ha innehaft posten som praetor, edil, folktribun, curator araneae eller ett annat högre ämbete. Konsulerna samregerade genom att inneha
» Läs merEfter Roms sista kung, Tarquinius Superbum, bildades republiken (509-27 f.Kr.) och istället för en kung, så utsågs två konsuler av folket som sedan utnämndes av senaten. De två konsulerna var ämbetsbröder och kunde lägga in veto mot varandra, så de var tvungna att enas om samtliga beslut. Tanken med systemet var att minska risken för maktmissbruk hos enskilda ledare. Det var
» Läs merLucius Tarquinius Superbus var den sjunde och sista av kungariket Roms kungar och precis som sina två föregångare var även han av etruskisk härkomst, son eller sonson till den femte kungen, Lucius Tarquinius Priscus. Tarquinius var gift med Servius dotter Tullia som uppmuntrade honom att avancera och tillslut lyckades övertala honom att överta tronen från den åldrande Servius. Tarquinius började bearbeta utvalda
» Läs merServius Tullius var den sjätte kungen i kungariket Rom och den andre etruskiske kungen. Han var gift med Lucius Tarquinius Prisus, roms första etruskiske kung, dotter och det var med hjälp av sin svärmoder som han lyckades ta över kungakronan, efter Tarquinius död. Enligt flera berättelser ska Servius fader varit gudomlig och hans moder en tillfångatagen latinsk prinsessa. Hennes barn (Servius) ska
» Läs merLucius Tarquinius Prisus den äldre var den första av de etruskiska kungarna i Rom och under hans regeringstid blomstrade staden. Enligt sägnen ska han ha anlänt Rom i en stridsvagn och en örn tog hans kappa, flög in över staden och när den återvände lade den kappan på hans huvud. Den kände teckentydaren Tanaquil tydde detta som ett omen på
» Läs mer