En vecka med LCHF
Idag är det en vecka sedan jag började med LCHF och det har varit en vecka med både upp- och nerförsbackar. I måndags, andra dagen med LCHF, märkte jag inga direkta skillnader, utöver frånvaron av trötthet efter lunch och middag eftersom jag åt lågkolhydratkost. På kvällen var jag på gymmet och sprang 5 km på löpband, körde lite styrketräning och avslutade med 10 minuters löpning på bandet.
Under tisdag och onsdag började jag känna mig tyngre och mattare. På jobbet kändes det som att jag drog fötterna efter mig och under vissa stunder hade jag svårt att koncentrera mig på trafiken, vilket inte är optimalt med tanke på att jag kör långtradare. Att lasta och lossa gick tungt även om det mest handlade om att öppna skåpsidorna, lossa eller spänna spännbanden, men jag märkte en rejäl skillnad mot hur jag brukar känna mig. Misstänkte starkt att jag börjat hamna i ketos, så det var bara att kämpa på och det var inte så att det var jobbigt utan att det gick segt. Kände mig även segare i skallen och detta var som värst under onsdagskvällen, då jag både kände mig och såg ut att vara lätt lobotomerad, vilket även frun märkte tydligt.
På torsdagen började det åter vända åt rätt håll och på fredagen kände jag mig i princip som vanligt, förutom att den höga värmen tog ut sin rätt, men det hade den gjort i ännu större omfattning om jag ätit som vanligt.
Mitt humör har påverkats positivt enda sedan start, även om det kanske är för tidigt att dra några riktiga slutsatser. Jag har alltid haft ett ganska häftigt humör och fått ett snabbt adrenalinpåslag, men detta adrenalinpåslag har jag inte känt av alls under veckan. Igår (lördag) var jag och frun och tränade på förmiddagen och efteråt åt jag en lätt lunch bestående av tre ägg med bearnaisesås, sallad bestående av lök, tomater och ost. Därefter satte vi igång att skruva ihop det ny köksbordet från IKEA och de sex köksstolarna. Vi ett flertal tillfällen uppkom små irritationsmoment som i vanliga fall skulle lett till ökat adrenalinpåslag, men som nu nästan helt uteblev. Det var dessutom väldigt varmt (över 30 grader ute) och svetten bokstavligen rann om mig och det tillsammans med alla små irritationsmoment, borde ha lett till kraftig irritation med höjd puls, rejält med adrenalin och mycket grymtande, stönande och en hel del svordomar. Jag var med andra ord rejält förvånad när allt detta uteblev och även frun kunde hålla med om att det var stor skillnad.
Lite senare på eftermiddagen var vi ute och sprang i det lokala elljusspåret. Jag sprang fem kilometer utan några större problem, trots att det fortfarande var närmare 30 grader ute.
Nu på söndagsmorgonen har jag vägt mig och jag vägde 85,3 kg. Jag vet inte hur mycket jag vägde för en vecka sedan, men jag skulle gissa på mellan 87-88 kg, där jag legat de senaste månaderna, så några kilo har jag gått ner på en vecka, vilket är ganska vanligt i början. Men just nu känns mitt förbättrade humör som den stora vinsten och viktminskningen som en bonus.