Måndag hela veckan

Som alla andra måndagar sedan snart ett år tillbaks, börjar jag dagen med att lasta på ICA Årsta.

Klockan 04:30 infinner jag mig på ICA Kallhäll där jag har lastbilen, men på måndagar har jag bara lass från ICA Årsta, så det är dit jag beger mig.

Jag har lasttid klockan 05:30 och vid 05:25 har jag backat till både bil och kärra. Det är inte många som lastar vid den här tiden, så det går bra att backa in bägge ekipagen samtidigt.

Första lasset går till tre butiker på Ekerö, men i måndags låg lasset på hela 97 ytor (burplatser) och eftersom jag endast lastar 64 ytor (två går bort för att få med pallvagnarna), så behövde jag enbart lasta en butik – ICA Tappström, eller ICA Tappen som det kallas. 72 ytor totalt, men det gick att dubbelställa några pall, så jag fick med hela Tappen.

En timme senare var ekipaget lastat och ihopkopplat och jag var redo för avfärd, men innan jag begav mig ut till Ekerö, åkte jag förbi firman och tankade eftersom bränslemätaren var nere på reserven.

Jag måste tanka från höger sida och för att komma rätt måste jag åka in på firman och vända och där blev jag stående i c:a fem minuter eftersom en ny chaufför höll på att backa in 181:an med släp i en lucka och det gick inte helt smidigt.

Medan jag väntade pratade jag lite snabbt med en kollega som kör enkelbil och han kunde inte bergripa vad chauffören i 181:an höll på med. Jag konstaterade bara ”att det inte är så lätt som det ser ut”, men samtidigt kunde jag inte låta bli att irriteras över att så få enkelbilschaufförer kan sätta sig in i hur det är att backa med bil och släp. Firman är dessutom ett av de sämre ställena att backa till på.
Dels är det ganska dåligt med utrymme, men man blir även lurad av att luckorna inte står rakt i förhållande till staketet/parkeringen som man har framför sig och därmed automatiskt använder sig av för att se hur man står. Står man rakt i förhållande till staketet, så står man snett vid luckan och tvärtom. Detta försvårar givetvis för chaufförer som ska backa till för första gången.

Efter tankningen var det bara att sätta sig i köerna mot Ekerö och jag var vid butiken vid 07:30, en dryg halvtimme efter ordinarie schema.

Lossningen på ICA Tappen går i regel väldigt snabbt, men i fredags lovade jag chefen att använda PDA’n (en handdator med streckkodsläsare), så lossningen tog lite längre tid än vanligt. Förutom att det tar något längre tid att lossa när man ska ”skjuta” av varenda bur och pall, så är det framför allt väldigt irriterande.

Att skjuta av varenda bur innebär att man först måste dra fram buren, stoppa den och eventuellt vrida/gå runt för att sedan skjuta av streckkoden. Om etiketten är hel och fin, så läser PDA’n oftast av den utan problem, men är det plast, veck, fukt, starkt ljus eller annat störande, så har den givetvis större problem att läsa av den. Det är efter inläsningen av streckkoden som ett riktigt irritationsmoment uppstår – PDA’n är väldigt seg med att hitta rätt bur att ”pricka” av från listan. Det kan ta flera sekunder, vilket i lossningssammanhang är en väldigt lång tid eftersom man blir stående och måste vänta på att apparaten blir klar för att skjuta av nästa bur eller pall.

Att skjuta av halvpallar och dubbelställda pall är ännu värre. Först ska man dra igång pallen som kan väga flera hundra kilo och när man väl fått fart på den ska man stoppa den för att gå runt och leta upp etiketten. Är det halvpallar, så kan etiketterna sitta på olika sidor, så man måste gå runt helt. Samma sak med dubbelställda pallar. Dessutom ska man vänta på att PDA’n letar rätt på vilken pall du skjutit av.

Med PDA’n tar lossningen 5-20 sekunder extra per pall och även om det inte är någon större tid, sett över hela arbetsdagen, så är det många sekunder som man hinner bli förbannad på, speciellt om man har dåligt humör som undertecknad.

Eftersom jag var något sen till Tappen hade bilen med färskvaror tagit det mesta av tomgodset, så det enda som återstod för mig var en bur med gråbackar, en med brätten och en stuv med några pall. Därefter var det bara att åka tillbaka.

Resten av dagen förflöt som vanligt och tack vare att jag fått en ny lucka för det tredje och sista lasset, så behövde jag inte vänta på lucka heller.

Sista lasset kör en annan chaufför ut för att jag inte ska få övertid och bryta mot Vägarbetstidslagen som säger att max arbetstid är 10 timmar om man jobbar någon gång mellan 01:00 och 05:00. Eftersom jag börjar 04:30, så räknas jag som nattarbetare och får sålunda inte jobba mer än max 10 timmar.

Huruvida man får böter för detta eller ej är en annan fråga, men eftersom det är jag som tar den eventuella risk som finns, så är det bättre att avstå.

Det här är minst tredje inlägget jag skriver om mina måndagar på ICA och det finns en ganska enkel anledning till att jag skriver om just måndagarna – jag är ledig på tisdagar och har sålunda tid att skriva om just måndagar.

När helgen kommer, så har jag glömt hur veckan varit – om det inte hänt något speciellt, men det gör det sällan. På måndagar har jag dessutom tre lastningar, i Årsta, och detta innebär tre gånger fler tillfällen att irritera sig över något, jämfört med resten av veckan.

Sedan tomgodshanteringen togs över av Sateba, så har detta irritationsmoment nästan försvunnit helt och det var ett av dem största irritationsmomenten tidigare. Nu är det upptagna luckor, sena lass och brist på utlastare som toppar listan. Förhoppningsvis blir även detta bättre när ICA Årsta läggs ner någon gång nästa år (2011) och fler lass går från ICA Kallhäll istället, som är en betydligt modernare terminal.