Från Microsoft och PC till Apple och Mac

Jag skaffade min första PC hösten 1996 och det var en 486 på 66 MHz, 4 Mb RAM och med Windows 95. Sedan dess har jag gått igenom de flesta versionerna av Windows utom Vista.

Enda fram till för några år sedan avskydde jag allt som hade med Apple att göra, men jag hade egentligen ingen anledning till det, förutom att mina kompisar under åren avskytt Apple och Mac. Varför de gjorde det tog jag aldrig riktigt reda på och min egna erfarenhet av Apple är väldigt ringa, eller rättare sagt obefintlig – jag brände en CD på en kollegas Mac någon gång runt 1998, men det är enda kontakten jag haft med Mac, eller Apple överhuvudtaget.

När jag skaffade min första smartphone för några år sedan, så blev det en Android, så jag har aldrig ägt eller använt något från Apple, men ändå har jag alltid avskytt dem. Märkligt.

För några år sedan läste jag biografin ”Steve Jobs” och för första gången fick jag någon egentlig inblick i vad Apple var för något och min syn på företaget och deras produkter började ändras radikalt. Innan jag läste boken visste jag i princip ingenting om Steve Jobs, men jag blev fascinerad av honom när jag läste boken, även om han uppenbarligen var ett stort svin många gånger.

Enda sedan jag läste boken har jag varit sugen på att testa en Mac, men priset på datorerna är ganska hissnande, så jag har dragit mig för det, enda tills för några veckor sedan. Då slog jag till på en Macbook Pro 15″ Retina och det är verkligen en trevlig dator. Skärmen är det bästa jag sett, men det som kanske imponerade mest med den bärbara datorn var pekplattan – jag var helt övertygad om jag inte skulle behöva någon extern mus, men idag köpte jag faktiskt både extern mus och tangentbord. Det fungerar visserligen väldigt bra att sitta med den bärbara datorn, men att sitta med den hela dagar blir lite jobbigt, speciellt med tanke på att jag vill använda en extern skärm. Så jag köpte en Magic Mouse 2 och ett tangentbord med sladd och numeriskt tangentbord. Båda skiljer sig ganska mycket mot mina PC-prylar, så det kommer ta en stund att vänja sig, men bägge håller hög kvalité och fungerar ypperligt.

Jag har även installerat Windows 10 med hjälp av Boot Camp och det fungerar riktigt bra, det lilla jag hunnit testa det. Förhoppningsvis kommer jag endast använda Windows när jag behöver programmera i Microsoft Visual Studio. Resten av tiden hoppas jag kunna tillbringa i Mac OS.

Vad gäller själva datorn, så är jag väldigt nöjd. Den är snabb och sitter jag enbart och programmerar, så räcker batteriet en hel arbetsdag (nätt och jämt). Däremot är jag inte helt nöjd med Mac OS. Fönsterhanteringen är ett skämt jämfört med Windows och jag blev verkligen förvånad när jag upptäckte hur värdelöst det fungerar.

Precis som i Windows, så har de flesta fönstren tre ikoner för att stänga, minimera och maximera ett fönster, men till min stora förvåning, så fungerar inte dessa ikoner alls som i Windows och än värre – de fungerar inte ens lika mellan alla program. Kryssikonen stänger inte alltid ett program utan minimerar det, så för att avsluta programmet måste man trycka Cmd + Q eller långklicka på programikonen och välja ”Avsluta”.

Att maximera ett fönster fungerar också helt olika mot Windows och olika mellan programmen. Använder man maximeraikonen i programmen, så maximeras programfönstret över hela skärmen och både menyn högst upp på skärmen och dockan försvinner. För att bara maximera ett programfönster utan att dölja menyn och dockan, så får man dubbelklicka i programfönstrets verktygsrad, men det maximerar inte alla fönster.

Det finns heller inga snappfunktioner inbyggda i Mac OS, vilket Windows haft sedan Windows 7.

Jag laddade dock ner ett program, så nu har jag snappfunktioner och kan maximera ett fönster, så att det upptar allt ledigt utrymme mellan huvudmenyn och dockan med hjälp av ett snabbkommando på tangentbordet (Ctrl + Alt + Cmd + M). Något omständigare än i Windows där detta åstadkoms med Win + Pil upp, men det fungerar.

Det finns andra störande moment gällande fönsterhanteringen, men jag misstänker att en del har med vana att göra, så jag ska inte gnälla mer om det just nu.

Sen verkar Apple ha anammat samma filosofi som många andra företag idag vad gäller hur ett grafiskt gränssnitt ska se ut – minimalistiskt. Jag är inte någon förespråkare av minimalistiskt utan föredrar färglada gränssnitt med ganska mycket kontrast. Och jag tycker det känns vansinnigt att lägga massor med tusenlappar på en kraftfull dator för att sedan köra ett minimalistiskt gränssnitt. Vad är nästa steg? Svartvitt? Känns inte direkt som utveckling…

Så, nu har jag fått gnälla av mig lite också.

Uppdatering 2017-01-02

Efter drygt två månader med Mac’en, så gick jag tillbaka till PC och Windows. Anledningen är enkel – jag kommer inte överens med Mac’ens operativsystem när det gäller fönsterhantering och lite annat, men framför allt fönsterhanteringen.

Datorn i sig är helt underbar och pekplattan saknar motsvarighet, men fönsterhanteringen är det värsta jag sett. Inte ens de sämsta Linuxdistarna har så korkad fönsterhantering som Mac OS.