Ullunda vad

Några kilometer väster om Enköping löpte en allfarväg genom Ullunda vad för över tusen år sedan. På den tiden var Ullbrobäcken och Enköpingsån bredare än idag och söderut var markerna vattensjuka. Mellan Ullbro och Ullunda gård hade bäcken en fast lerbotten som man stenbeklädde och därmed skapades ett säkrare och stabilare vadställe både för djur och människor. Dessa stenar finns kvar än idag och du kan vada över bäcken precis som de gjorde på vikingatiden.

Väster om vadstället står en runsten från 1000-talet e.kr väl placerad så att alla förbipasserande kan se den och den berättar:

Han for dristigt
förvärvade ägodelar
ute i Grekland
åt sin arvinge

De morgonpigga som var på väg in mot Enköping möttes av en vacker soluppgång när de tog sig över vadstället vid Ullunda.

Norr om vadstället låg ett stort gravfält under vikingatiden, bestående av låga gravhögar, men dessa förstördes när marken började brukas på 1870-talet. Under årens lopp hittades föremål från de gamla gravhögarna vid plöjningen och på 1930-talet frigjorde en plöjning några större stenar under vilka en gammal spjutspets tillsammans med ytterligare några järnföremål hittades. En arkeolog kallades till platsen och hans undersökningar visade att stenarna dolde en gammal brandbegravning.

Den döde hade lagts i en båt tillsammans med sin stridsutrustning och andra föremål som skulle vara honom till nytta på färden till dödsriket. Betsel och andra hästdetaljer tyder på att även en häst fick följa med honom i graven.

Eriksgatan var på medeltiden den väg som den nytillträdde kungen, utsedd vid Mora äng utanför Uppsala, skulle ta från Uppsala, via Enköping till Strängnäs och vidare ner genom Småland. På vägen tillbaka skulle kungen resa genom Västmanland och därefter korsade han Sagån vid Nykvarn och troligen passerade eriksgatan Ullunda vad på vägen tillbaka till Uppsala.

Runstenarna kring vadet tyder på att trakten redan vid den här tiden beboddes av en välbärgad och inflytelserik släkt. Läget vid allfarvägen innebar att man befanns sig i händelsernas centrum och man fick ta del av nyheter som de passerande förde med sig och man mötte både konungar och stormän på resa utöver vanligt folk.