Numa Pompilius var den legendariska andra kungen i Kungariket Rom och han efterföljde Romulus efter dennes död. Numa var av sabinskt ursprung och många av Roms mest betydelsefulla religiösa och politiska institutioner tillräknas honom. Efter Romulus död inföll ett år då senaten tog över makten och under tiden käbblade släkterna Romulus (romarna) och Tatius (sabinerna) om vem som skulle efterträda Romulus
» Läs merInnan Romulus och hans tvillingbror Remus föddes tog Amulius över makten från sin bror Numitor, kungen av Alba Longa. För att försäkra sig mot maktövertagningsförsök lät han mörda samtliga Numitors söner och tvingade hans dotter, Rhea Silvia, att bli en vestalisk jungfru. En vestalisk jungfru var en prästinna åt gudinnan Vestas och fick inte ha sexuellt umgänge. Om en vestalisk jungfru hade sexuellt umgänge
» Läs merSammanfattning av den tolfte sången Den vändning striderna nu tagit framkallar den yttersta oro bland latinerna, vilkas huvudstad synes blottställd för Aeneas, som är i antågande med växande skaror och stegrat mod efter de vunna segrarna. Då Turnus ser, att latinernas ovilja börjar vända sig mot honom såsom olyckornas upphov, erbjuder han sig att låta striden avgöras i tvekamp mellan
» Läs merSammanfattning av den elfte sången Aeneas reser i morgonstunden en trofé över den fallne fienden Mezentius, vars vapen helgas åt krigsguden Mars. Därefter skickas under högtidliga former liket av den stupade Pallas, Evandros son, till dennes borg på Palatinska berget. Man kommer överens om ett stillestånd i striden med fienden för att se till de övriga fallnas begravning. Konung Latinus håller
» Läs merSammanfattning av den tionde sången I Olympen hålls nu en gudaförsamling, inför vilken Venus klagar över trojanernas hårda öde. Juno besvarar hennes tal och påstår att skulden ligger hos Aeneas, för att ha ofredat Italiens folk, och hos Venus, som ständigt uppmuntrat honom. Jupiter beklagar sig över gudarnas tvedräkt och svär vid Stygen att inte blanda sig i, utan låta ödet bestämma
» Läs mer