Roms födelse

Hur och när Rom bildades är omgärdat av en mängd myter, men arkeologer har hittat rester av bebyggelse kring Palatinen som har daterats till c:a 750 f.Kr. Palatinen är en av Roms sju kullar, belägen mellan Forum Romanum, Tibern och Caelius. Palatinen består i sin tur av tre höjder – Germalus, Palatium och Velia.

Dateringen av dessa byggnadsrester stämmer bra överens med legenden om att Rom bildades den 21 april 753 f.Kr, ett datum som firades traditionellt i Rom med festivalen Parilia.

Det finns två olika legender om Roms födelse – Romulus och Remus och Aeneas. Snarare än motstrida varandra, så bygger legenden om Romulus och Remus vidare på legenden om Aeneas.

Romulus och Remus

Kung Numitor av Alba Longa utmanövrerades av hans yngre bror Amulius. För att förhindra ytterligare konkurrenter att tillskansa sig tronen mördade Amulius Numitors söner och tvingade Numitors dotter, Rhea Silvia, att bli en Vestal jungfru. Vestala jungfrur var prästinnor åt gudinnan Vesta och förväntades försvara sin oskuld in till döden för gudinnans ära. Men krigsguden Mars blev förtrollad av hennes skönhet och förgrep sig på henne medan hon sov. Som ett resultat av detta födde Rhea Silvia tvillingarna Romulus och Remus.

Tvillingarna Romulus och Remus bäddades ner i en korg av vass som sedan sattes i Tibern där den flöt iväg nedströms tills den fastnade i grenarna av ett stort fikonträd. Det var här tvillingarna hittades av varghonan som ammade dem tills en herde hittade dem.

En annan version av historian berättar att tvillingarna hittades av en herde som tog med sig dem till sin fru, som precis fött ett dödfött barn, som sedan ammade dem. Enligt denna berättelse ska herdens fru tidigare varit en prostituerad.

Det är svårt att säga vilken version av berättelserna som är originalet då det latinska ordet ”lupa” betyder både ”varghona” och ”prostituerad”.

När de två pojkarna vuxit upp till män i parets vård fick de veta sanningen om sitt ursprung och med hjälp av sin heroiska status samlade de en armé och marscherade mot Alba Longa. I slaget dödades Amulius och Numitor återinsattes på sin tron.

Tvillingarna bestämde sig för att etablera en ny stad i närheten av platsen där deras vasskorg fastnat i fikonträdets grenar. De tvistade om vilken kulle de skulle bygga sin stad på. Romulus argumenterade för Palatinen medan Remus förordade en annan, möjligtvis Aventine.

Remus såg sex fåglar på sin kulle, Romulus tolv och med en teckentydares hjälp att tyda guds vilja bestämde man sig för att Romulus kulle var den rätta platsen för den nya staden. Romulus och hans följesåtar satte igång med byggandet av den nya staden på Palatinen.

Med en plog dragen av en vit tjur och en vit ko drog Romulus en fåra runt staden för att markera dess heliga gräns. Remus hoppade över fåran, med avsikten att skämta eller håna. Detta tolkades dock som ett dåligt omen, att stadens försvar lätt kunde övervinnas och som en följd av detta blev Remus dödad, antingen av Romulus själv eller av någon av hans bundsförvanter.

Aeneas

Det romerska nationaleposet Aeneiden, skrivet av Vergilius runt 29-19 f.Kr, handlar om den trojanska hjälten Aeneas som efter Trojas fall lyckas fly, via Karthago, till Latium där kung Latinus erbjuder Aeneas att reorganisera resterna av sin trojanska armé.

Latinus fru Amata önskade att dottern Lavinia skulle trolovas till Turnus, kung av Rutuli, men Latinus far och gudarna motsatte sig detta och övertalade honom att ge henne till Aeneas istället. Detta förargade kung Rutuli, som blivit lovad Lavinias hand, och han förklarade därför Aeneas krig. Aeneas mötte Rutuli på slagfältet och dödade honom i närkamp och kunde därefter gifta sig med Lavinia och de fick sonen Ascanius som var den första i en lång serie av kungar som ledde fram till Roms grundare, Romulus och Remus.

Aeneas betraktades av romarna som anfadern och flera romerska adelsfamiljer gjorde anspråk på att härstamma från honom, inklusive Julius Caesar.

Historisk bakgrund

Omgivningen runt Rom beboddes redan omkring 1000 f.Kr, men då handlade det inte på något sätt om några städer utan om enkla hyddor bebodda av relativt primitiva människor som livnärde sig på att föda upp grisar, valla får och hålla med annat småboskap. Det är svårt att tänka sig att detta skulle leda fram till maktcentrumet Rom varifrån det väldiga Romerska riket styrdes, men det finns en rad fördelar med platsen där Rom grundades. Det ligger bara ett par mil från havet med alla dess möjligheter till handel. Det ligger dessutom centralt på den Italienska halvön som i sin tur ligger centralt i Medelhavsområdet. I norr skyddas Italien av Alperna och i övrigt av havet. I de södra delarna av Italien hade grekerna etablerat städer som Cumea och Tarentum och därmed infört avancerad civilisation i landet. Sammantaget fanns det stor potential för området.

Av grekerna lärde sig romarna den fundamentala konsten att läsa och skriva och även romarnas religion bygger till stor del på den grekiska mytologin, där romarnas Jupiter är grekernas Zeus, Mars är Ares och Venus är Afrodite.

Området norr om Rom beboddes av Etruskerna, ett urbaniserat folkslag som gjorde stora förtjänster på främst sjöhandel. De extravaganta etruskerna sågs av de mer hårdföra romarna som dekadenta och svaga. Även om etruskerna var unika på sitt sätt, så hade även de ärvt mycket av sin kultur från grekerna. Av etruskerna lärde sig romarna byggnadskonsten och man influerades av deras kultur i en betydligt högre grad än vad de gamla romerska historikerna låter oss tro.

Omkring 650 till 600 f.Kr korsade etruskerna Tibern och ockuperade Latium och man tror att det var detta som gjorde att bosättningen på Palatinen sammanlänkades med bosättningarna på de övriga kullarna för att bättre kunna skydda sig mot de invaderande etruskerna.