För tråkigt liv för Facebook

Jag tillhör inte kategorin som sitter på Facebook i tid och otid. Tvärtom, så försöker jag hålla mig därifrån så mycket som möjligt.

Det är inget fel på Facebook i sig, som tjänst, utan det är snarare användarna det är ”fel” på.

Förutom att jag undviker Facebook, så undviker jag även att leta upp gamla vänner, skolkamrater och bekanta från urminnes tid och lägga till dem som vänner. Har sålunda inte mer än drygt 50 vänner på Facebook och av dessa skulle jag utan problem kunna ta bort hälften eftersom dessa är kollegor eller före detta kollegor.

Av mina ”vänner” är det inte någon som lever ut över det vanliga, utan samtliga verkar leva som den normala Svensson där inget speciellt händer, men ändå sitter flera av dem och rapporterar om att de lagat mat, druckit kaffe, varit ute och promenerat eller vad det nu är.

Hur intressant är det att läsa sånt? Jag stiger också upp på morgonen, dricker kaffe och lagar mat, men inte f-n måste jag sitta och tala om det för alla jag känner eller knappt känner.

Det måste finnas ett syfte till varför folk sitter och skriver sånt här, men jag kan för mitt liv inte komma på vad det är.

Om något speciellt inträffat, så förstår jag att man skriver eftersom det är något speciellt och det brukar även märkas på kommentarerna. När det är något speciellt, så ”Gillar” folk det och kommenterar, men i vanliga fall, så är det på sin höjd att någon ”Gillar” skiten och frågan är varför man klickar på den knappen när någon lyckats uträtta sitt behov eller vad det nu är för skit.

När jag skaffade min smarta telefon (HTC Desire Z), så var jag förstås tvungen att börja använda Facebook eftersom det är en av ”grejerna” med smarta telefoner.

I början skrev jag lite inlägg, men efter ett par dagar, så hade jag tömt lagret av händelser i min vardag och då slutade jag skriva.

Jag märkte även att flera av mina vänner verkade göra precis likadant. I början skrev de en eller flera statusuppdateringar per dag, men efter några dager eller ett par veckor, så uteblev uppdateringarna.

Med tiden har antalet statusuppdateringar bland mina vänner minskat ganska radikalt, men jag fortsatte att gå in flera gånger om dagen, för att konstatera att inget nytt inträffat.

För ungefär en månad sedan började jag ”bojkotta” Facebook och ansträngde mig för att inte gå in på sidan. Jag upptäckte att det inte bara var att lägga av – det hade blivit lite av ett beroende, eller tvingat beteende.

Nu har jag tagit bort ikonen från telefonen vilket gör att jag inte tänker på Facebook varje gång jag använder telefonen. Det minskar risken för att jag ska gå in på sidan och det har fungerat väldigt bra.

Facebook är ett socialt nätverk och eftersom jag inte är speciellt social av mig, så är det heller inte förvånande att jag inte uppskattar sidan. Det får mig även att inse en annan sak – det kanske inte är de andra det är fel på…

SvD, IDG, SvD1