Köpa ny bärbar dator

Sist jag köpte en bärbar dator var i början av sommaren 2005, så ganska exakt 11 år sedan. Den datorn, en Acer Aspire 5315, fungerar fortfarande, men det var inte ens någon high-end dator när jag köpte den, så idag känns den ganska långsam om jag kör Windows på den.

I vilket fall som helst, så har jag under en längre tid funderat på att köpa en ny bärbar dator eftersom det trots allt är ganska trevligt att kunna sitta exempelvis i soffan och programmera, surfa på nätet eller vad det nu är. Surfa på nätet fungerar förstås ganska bra med telefonen, men programmering sker uteslutande på datorn.

I förra veckan började jag fundera mer seriöst på det här med en ny bärbar dator och jag funderade faktiskt på om jag inte skulle köpa en bärbar dator från Apple. Jag som alltid avskytt allt som har med Apple att göra, tills jag läste boken om Steve Jobs för ett par år sedan. Då började mina förutfattade meningar – för något annat har det aldrig varit – om Apple att ändras ganska dramatiskt och jag har blivit allt mer intresserad av deras olika produkter sedan dess.

För några dagar sedan åkte jag förbi Elgiganten och kikade och kände på en Macbook Air 13″ och kunde konstatera att den inte var så snabb som jag hade trott och att den var väldigt liten. Det är ju en 13″-skärm, så klart att den är liten, men den kändes helt klart i minsta laget för att sitta och programmera på, åtminstone om jag inte ändrar mitt sätt att skriva kod på och börjar dela upp längre strängar på fler rader – vilket jag borde göra ändå.

Men det var inte storleken som kändes som det största problemet utan det var hastigheten, eller rättare sagt, avsaknaden av hastighet. Jag klickade två gånger på någon ikon för jag trodde inte att klicket hade triggats, men det visade sig bara att datorn inte var så snabb som jag trodde. Jag hade räknat med att mindre program som ”Finder” och liknande skulle starta på mindre än en sekund, men så var inte fallet.

Tangentbordet och pekplattan kändes helt okej, men inte mer än så och efter 11 år så känns min gamla bärbara dators tangentbord och pekplatta som bättre alternativ, men det har ju med vanan att göra. Min gamla Acerdator har separata knappar under pekplattan för höger- och vänsterklick och det är något som jag tror varenda dator idag saknar och det är något jag har svårt att vänja mig av vid. För mig känns det väldigt onaturligt att klicka på pekplattan och jag tycker det är svårt att skriva på en sådan dator utan att råka klicka på plattan och flytta markören.

Utan att gå händelserna i förväg, så sitter jag och skriver det här inlägget på min nya bärbara dator som saknar dessa separata musknappar, men än så länge har det gått bra och jag har inte råkat klicka på plattan av misstag och därmed flytta markören någon annanstans, så det finns hopp även för mig när det gäller pekplattan som musknapp.

Men för att återgå till Apple och deras bärbara alternativ, så började jag fundera på hur alla andra programmerare med små bärbara datorer löser problemet och det visade sig att de allra flesta använder externa skärmar när de sitter en längre tid och programmerar. Och det låter förstås rimligt och till och med riktigt smart. Att ha en liten dator är förstås optimalt oavsett om man ska sitta med den i soffan eller bära med sig i jobbet och det fungerar att programmera kortare stunder. När man sedan ska sitta och programmera en hel dag, så sätter man sig förstås vid sitt vanliga skrivbord och använder sina vanliga skärmar. Jag har två stycken 21″ eller större (minns faktiskt inte vad det är för storlek på dem) och det är dessa jag ska använda vid längre pass. Men de kortare stunder jag sitter i soffan och programmerar, så fungerar det ju med en mindre skärm.

Tyvärr visade det sig att det inte gick att koppla dubbla skärmar till den lilla Macbooken utan det krävs en Macbook Pro för att använda mer än en skärm och inte den minsta Pro-varianten heller utan 15″-varianten. Då hoppade även priset iväg några tusenlappar till och spräckte därmed min satta budget som jag satt till 10.000 riksdaler. Mer än så är jag inte beredd att lägga ut på en bärbar dator.

Det fick bli en ny runda funderingar kring det här med ny bärbar dator och jag började åter fundera på PC-datorer och anledningen var inte enbart en fråga om pengar utan även om vad jag skulle använda datorn till. När det gäller programmeringen, så sker detta i perioder. I långa perioder programmerar jag inte alls och sedan kommer jag helt plötsligt på ett nytt projekt och sedan kan jag sitta i dagar, veckor och ibland månader, så när jag väl sätter igång, så kan det bli ganska intensivt och det kan handla om både webbprojekt och Windowsprojekt och det är här som problemet uppstår när det gäller valet mellan Apple och PC. Nöjer jag mig med webbprojekt där jag använder PHP, så fungerar det med vilken dator som helst, men när det kommer till Windowsprogram, så är det C# jag ägnat mig åt det senaste åren och då är det enbart PC som gäller. När det handlar om skrivbordsprogram, så skulle det vara roligt att lära sig något nytt, vilket skulle bli fallet om jag valde Apple, men jag är osäker på om jag är tillräckligt intresserad av att lära mig något nytt, att det är värt besväret.

Efter mycket grubblande fram och tillbaka, så landade jag i att det skulle bli en PC-burk igen. Det kändes både bra och dåligt att landa i det beslutet. Å ena sidan känns det tryggt och enkelt att åter välja en PC och därmed Windows (ev. Linux) eftersom det är det jag använt sedan 1996, men å andra sidan hade det varit roligt att få testa något nytt, vilket Apple onekligen hade inneburit på alla sätt. Men nu föll valet på PC, så jag började surfa runt bland de olika butikerna och jämförde de olika alternativen. Att sålla bland alla dessa alternativ är inte lätt och nu i efterhand, så är jag inte säker på att jag valt rätt.

Efter mycket velande fram och tillbaka, så bestämde jag mig för att det skulle vara en 15″-dator med bra processor, SSD-disk och minst 8 Gb minne. Att jag valde 15″ beror helt enkelt på att det är vad min gamla bärbara dator har och det känns som en ganska lagom kompromiss. Den är ganska liten och smidig att bära runt på och sitta med i soffan, men den är inte för liten när det kommer till exempelvis programmering. Jag har suttit ganska långa pass med min gamla bärbara dator och programmerat och det har fungerat ganska bra. Det är inte optimalt, men det fungerar.

Valet stod tillslut mellan fyra olika datorer, varav en hade 17″-skärm. Två av datorerna hade Intels Core i7-4720HQ processor och de två andra hade i7-6500U eller i7-5500U, så de två sistnämnda hade ganska mycket långsammare processorer. De två första marknadsförs som gamingdatorer och har dessutom bättre grafikkort. Jag har inte tänkt spela på datorn, men däremot vill jag ha en dator som räcker i många år när det gäller prestandan.

Valet föll tillslut på Lenovo framför Asus och främsta anledningen är att Lenovodatorn har metallchassi medan Asusdatorn har ett chassi av plast. Ska jag ha datorn i många år, så känns metallchassit som en bättre garanti jämfört med plast. Å andra sidan har min gamla bärbara dator plastchassi och den har överlevt 11 år…

Det är alltid lätt att vara efterklok och själv har jag en benägenhet att efteråt fundera på huruvida jag gjorde rätt val eller inte och i det läget befinner jag mig just nu och det är väl främsta anledningen till varför jag skriver det här. Det hjälper mig att processa tankarna och komma fram till vad som är bra och dåligt med mitt val.

Eftersom jag inte har möjlighet att jämföra datorn jag köpte med de andra alternativen, så blir det spekulation och gissningar när det gäller jämförelse med dem, men jag kan jämföra med min gamla bärbara dator och där finns några tydliga skillnader.

Kanske ska börja med att skriva att den nya datorn är en Lenovo 15″ Y50-70 med Intel Core i7-4720HQ, 8 Gb RAM, 256 Gb SSD och ett Nvidia GeForece GTX 960M. Jämfört med min gamla Acer Aspire 5315 med en 2 Ghz Intel Celeron 550 processor och 2 Gb RAM, mekanisk hårddisk och ett standardgrafikkort från Intel, så är min Lenovoburk rena rymdraketen och det är en ren fröjd att jobba med den. Min Acerburk rullar inte lika bra med Debian och XFCE4 som är det jag kört under en längre tid, främst för att jag intresserad av Linux, men även för att det kräver mindre datorkraft jämfört med Windows. Nu kräver visserligen inte Windows 10 lika mycket dator som Windows 7 och jag minns inte om jag testat 10:an på min gamla bärbara datorn, men det spelar ingen roll. Den känns som en gammal Volvo 240 jämfört med min nya dator och tur är väl det, med tanke på att den nya datorn är 11 år nyare och kostar 10.000.

Kanske ska nämna att jag köpte den nya datorn på Netonnet – https://www.netonnet.se/art/dator/barbardator/15-16tum/lenovo-y50-70-59441598/219260.8908/

Förutom att prestandan är bättre på alla sätt och vis, så har den röd bakgrundsbelyst tangentbord, som enkelt kan släckas och tändas efter behov. För de flesta är kanske detta inte något konstigt, men det är bara ett par år sedan jag köpte mitt första tangentbord med belysning och då var det till min stationära dator, så för mig är det fortfarande något nytt.

Men utöver det, så är det inte direkt något som är bättre. Tangentbordet skiljer sig förstås från min gamla bärbara dator och här handlar det förstås mest om ovana, men jag tycker det nya är sämre – än så länge. Tangenterna kräver mer kraft för att reagera, men jag tror det är ett medvetet beslut för att minska risken för feltryck när man sitter på bussen, tåget eller liknande.

Men den största nackdelen och det som främst gör att jag funderar på huruvida jag gjort ett bra val eller inte, är pekplattan. Den kommer jag inte riktigt överens med och det handlar dels om känsligheten på muspekaren, men även hur man klickar. På min gamla dator hade jag separata höger- och vänsterknappar medan den här det integrerat i pekplattan, precis som de flesta verkar ha idag. Standardinställningen är att man bara klickar på pekplattan för att klicka, precis som på en telefon, men det är det här jag har problem med. Längre upp i det här inlägget, så skrev jag att jag att jag än så länge inte haft problem med att jag oavsiktligt klickat på pekplattan, men bara några minuter senare så hände det och det har hänt några gånger till sedan dess. För drygt en kvart sedan ändrade jag inställningen, så det krävs ett ”vanligt” klick nere till höger eller vänster på pekplattan för att klicka. Detta är inte optimalt i alla lägen, men just nu känns det som ett bättre alternativ och det är dessutom det jag är van vid från min gamla dator, så jag kommer nog ha det alternativet tills vidare.

När det gäller batteritiden som jag tror många är intresserade av, så har jag ännu inte hunnit testa den. Sedan jag köpte datorn igår vid lunchtid, så har jag mest suttit och installerat om systemet och det kanske är något jag ska nämna också.

Jag tycker inte om att köra med standardinstallationen som alla ”färdiga” datorer kommer med och för min del handlar det om de två bärbara datorerna jag ägt. När det gäller stationära datorer, så har jag alltid köpt lösa komponenter och skruvat ihop själv (hur lätt som helst, så var inte rädd för det). När det gäller färdiga datorer som i mitt fall handlar om två bärbara datorer – min gamla och den här nya – så har bägge haft Windows som standard. Min gamla hade Vista som standard och jag startade inte ens upp den på Vista utan bootade direkt på min XP-skiva och installerade Windows XP.

På den här datorn installerades Windows 8.1 första gången jag startade datorn, men precis som med alla andra färdiga datorer med medföljande operativsystem, så är det inte bara operativsystemet som installeras utan även en massa andra program. Dessa extra program som många gånger är helt onödiga brukar kallas för ”bloatware” och det är något jag absolut inte vill ha, främst av principskäl. Men med min nya dator, så var jag lite nyfiken på att få igång datorn och se hur den fungerade, så jag installerade Windows 8.1 (som följde med datorn) och uppgraderade även till Windows 10. Efter detta kunde jag konstatera att datorn i sig verkade bra och att jag skulle behålla den, så jag laddade ner Windows 10 från Microsoft sida och gjorde sedan en ren installation av Windows 10 vilket innebär att jag tog bort allt som tidigare funnits på datorn och installerade Windows 10 från början, en så kallad ”clean install”. Detta tog i princip hela gårdagens eftermiddag och kväll och datorn fick jobba på högtryck, så strömsladden satt i större delen av tiden.

Att göra en ”clean install”, eller ”ren installation” som det kanske heter på svenska, är inte alltid helt smärtfritt och i mitt fall uppstod genast problem med laddningen av batteriet. Datorn/mjukvaran vägrade ladda mer än 60% av batteriet och efter lite googlande, så hittade jag lösningen som innebar att jag var tvungen att ladda ner och installera en mjukvara från Lenovo. Denna mjukvara installerades förstås som standard första gången jag installerade Windows på datorn, men när jag gjorde en ren installation av enbart Windows 10, så installerades den förstås inte och det är precis som det ska.

När man väljer att göra en ren Windowsinstallation, så brukar Windows ha stöd för den mesta hårdvaran, men ibland saknas något och det här var ett sådant fall. Men det åtgärdas i regel enkelt genom att man laddar ner och installerar de nödvändiga programmen som saknas, och det är precis det här som är grejen – man installerar endast de nödvändiga programmen och inte alla testversioner och av bildprogram, antivirusprogram och allt annat skit datortillverkarna brukar skicka med utan du väljer själv vad du vill installera och inte.

I mitt fall är strömhanteringsprogrammet det enda ”extra” jag behövt installera och förhoppningsvis behövs inget annat.

Värt att nämna när det gäller rena Windowsinstallationer är att man efter en sådan inte har några extra program installerade än de som följer med Windows. Du har med andra ord inget Officepaket, inget antivirusprogram från Norton eller vad det nu är som brukar följa med och inga andra nyttoprogram. Alla dessa program finns förstås att ladda ner, så det är inget du går miste om genom att göra en ren installation. Enda skillnaden är att du måste själv ladda ner och installera de program du är intresserad av. Däremot kan det vara så att vissa program som följer med datorn är ”fullversioner” som datortillverkaren redan betalat för, så är du intresserad av något speciellt program som följer med din nya dator – kolla upp ifall det är en fullversion eller en testversion (trial på engelska).

För egen del har jag redan alla program jag använder och behöver, så jag behöver inget som Lenovo skickade med (förutom strömhanteringsprogrammet) och därmed upptog de enbart onödigt utrymme på datorn och några av programmen kördes dessutom i bakgrunden och upptog inte bara plats utan även prestanda som jag vill ha till annat.

När det gäller antivirus och andra säkerhetsprogram, så nöjer jag mig med de som följer med Windows och anledningen är att jag anser mig ha tillräckligt bra koll på hur saker och ting fungerar när det gäller skadlig programvara och liknande. Det innebär inte på något sätt att jag är vare sig dator- eller säkerhetsexpert, men eftersom jag sällan laddar ner nya program och aldrig besöker suspekta sidor, så känner jag mig ganska säker. Skulle jag vilja testa ett suspekt program, besöka en suspekt sida eller vad det nu kan vara, så gör jag det i en virtuell maskin eller i Linux. Att testa i Linux är nästan säkrare eftersom det i Linux många gånger inte ens går att få igång normala program utan att googla efter lösningen, så ifall någon lyckas skriva kod (skadlig eller inte) som fungerar automatiskt på valfri Linuxdistribution, så skulle det vara en verklig bedrift 😉

För att återkomma till batteritiden, så har jag just nu kört på batteriet i lite över en timme och har 81% kvar vilket enligt prognosen ska räcka i ytterligare 3 timmar och 45 minuter om jag fortsätter använda datorn på samma sätt som hittills. Det jag har gjort den senaste timmen är att sitta och skriva det här inlägget, snabbt kollat nyheterna på dn.se och en ännu snabbare titt på Facebook, så i princip har jag inte gjort något som är speciellt ansträngande för datorn och därmed strömkrävande. Om prognosen stämmer, så skulle det innebära att jag kan använda datorn i nästan 5 timmar på en laddning vilket även är den maximala batteritiden tillverkaren anger. Tiden får utvisa hur länge ett fulladdat batteri räcker och egentligen spelar det inte så stor roll för min del eftersom jag alltid har laddaren tillgänglig.

Jag kan även konstatera att ju mer jag skriver och därmed använder tangentbordet, desto bättre känns det, så det är precis som jag skrev tidigare – det handlar om vana.

Att jag inaktiverat ”mjukklickandet” på pekplattan har även inneburit att jag inte råkat klicka någonstans av misstag, så jag kommer troligen att fortsätta med den inställningen.

Nu avslutar jag det här inlägget med konstaterandet att jag känner mig ganska nöjd med mitt val och uppstår det inte något problem med datorn, så tror jag att jag blir ännu nöjdare med tiden då jag vänjer mig alltmer vid tangentbordet och pekplattan.

Är det någon som orkat läsa allt det här och själv brukar grubbla mycket inför nytt datorinköp, så får du gärna lämna en kommentar här nedan om hur du resonerar eller tänker när det gäller köp av ny dator, telefon eller vad det nu kan handla om.