Aeneiden – Sagan om Aeneas – Sång I
Sammanfattning av den första sången
Aeneas är en av få som lyckas undkomma förödelsen i Troja och tillsammans med ett mindre följe samlar han en flotta och flyr till havs, mot Italien, där gudarna förlovat honom och de trojanska ättlingarna, ett nytt rike.
Gudinnan Juno, som förutser förintelsen av Karthago, om trojanerna tillåts komma fram till sitt mål och växa sig stora, jagar dem i åratal runt Medelhavet och strax efter att de lämnat Siciliens kust, känner hon sig extra förargad. Hon beger sig till stormkungen Aeolus’ ö, som är satt att vakta grottan där stormvindarna är inspärrade, och framlägger sin klagan och påminner honom, att han har henne att tacka för sin position och status. Han bifaller hennes önskan och sänder därefter en kraftig storm mot Aeneas flotta. Flottan skingras, men Aeneas mor, gudinnan Venus, vänder sig till gudarna och med havsguden Neptunus hjälp stillas stormen och när havet åter är lugnt lyckas Aeneas tillslut nå den libyska kusten tillsammans med några av sina fartyg.
Snart når de staden Karthago, som drottning Dido är fullt sysselsatt med att bygga upp. Hit har även stora delar av den skingrade flottan anlänt och han återförenas med sina vänner. När Dido möter Aeneas bjuder hon in honom till sitt festbord, där hon ber honom berätta om sitt och Trojas öde. Det har nu gått sex år sedan han flydde det brinnande Troja.