Citroën C5 2.2 HDi

Efter min Citroën BX blev det en KIA Magentis 2.0 -05, men när jag och sambon separerade 2008 behövde jag en egen bil (då hon fick behålla KIA’n) och då slog jag till på en Citroën C5 2.2 HDi -03.

Det var en underbar bil både komfort- och utseendemässigt, men den led av diverse elfel. Det första var att blinkers och helljus slutade fungera med jämna mellanrum när jag hade ljusvredet omställt till mörkerkörning (alltså i läget PÅ, eller vad man ska säga). Då kunde helljuset helt plötsligt slockna, men rörde jag lite vid spaken, så tändes det igen. Detsamma för blinkersen. Slog jag på blinkersen med ljusvredet aktiverat, så kunde den sluta blinka, men fortsatte om jag petade till spaken. Kanske ska upplysa om att jag inte är en korkad norrman som inte förstår hur en blinkers fungerar, så det var inte ”fungerar, fungerar icke, fungerar, fungerar icke” varannan sekund 😉

På vintern träffade jag min nuvarande fru och när hon körde bilen första gången någon gång på vårkanten 2009 så åkte förarfönstret plötsligt ner av sig själv. Jag kunde inte tro mina öron när hon ringde hem och berättade detta och jag var helt övertygad om att hon kommit åt knappen för fönsterhissen, men hon nekade till att så var fallet.

Detta hände inte på ett tag efter detta, men en regnig morgon på väg till jobbet, så inträffade samma sak för mig och det fortsatte hända varje gång det regnade eller var blött på vägbanan. Det räckte dock att hissa upp fönstret en gång, så hände det inte igen förrän man startade om bilen. Frun hade alltså haft helt rätt när hon hävdade att fönstret åkte ner av sig själv!

Lite värre var det att stänga fönstret eftersom automatiken inte fungerade som den skulle. Det gick inte att att låta bilen hissa upp fönstret helt per automatik eftersom den behagade att åka ner igen så fort den nått övre läget. Det var antagligen klämmskyddet som inte fungerade som det skulle och det hjälpte inte att kalibrera om ändlägena genom att köra fönstret upp och ner några gånger.

Samtliga dessa fel löstes efter att hela paketet med blinkers- och vindrutetorkarspakarna bytts ut för ett par tusen. Tror paketet heter ”COMM2000”. Efter det fungerade helljus, blinkers och elhissar precis som de ska.

Det blev även ett kamremsbyte på bilen för över 10.000 riksdaler, men det är inget ”problem” Citroën är ensamma om.

I början på sommaren var det dags för ett lager eller en spännrulle för generatorremmen att ge upp och en månad senare började den läcka hydraulolja bak.

Förutom dessa irriterande skitfel, så var jag enormt nöjd med bilen. Motorn på 136 hästar gick väldigt fint och det var hög utväxling på den 6-växlade lådan. Känslan i växellådan kom dock inte i närheten av den i min Citroën XM 2.5 TDI som jag hade några år tidigare.

Bränsleförbrukningen låg runt 0,55 men jag lyckades köra en full tank på 0,48 liter milen (manuellt uträknat).

Fjädringen fungerade precis som den skulle, även om jag ibland fick för mig att den kändes hård, men den känslan botades snabbt genom att köra en sväng med fruns dåvarande Renault Megane -96.

Men alla småfelen på bilen irriterade mig enormt och då jag var i stort behov av en pålitlig bil, så blev oljeläckaget droppen som fick bägaren att rinna över.

Det blev en KIA Picanto 1.1 CRDI -07 på Valborgsmässoafton 2010.

Ända sedan jag sålde min Citroën C5 och köpte KIA’n har jag med jämna mellanrum (ett par gånger om året) kikat runt på nätet efter en bil att ersätta KIA’n med, men för de pengar jag varit beredd att ge för en bil och med de utrustningskrav jag haft, så är det ”bara” Citroën C5 som varit aktuellt och eftersom jag bestämt mig för att aldrig mer köpa en Citroën, så fortsatte jag med KIA’n i över fyra år. Fyra problemfria år, kanske jag ska tillägga.

KIA Picanto må vara den tråkigaste bilen jag någonsin ägt, men det är utan minsta tvekan den absolut bästa bilen jag någonsin ägt och kanske till och med den bästa bilen jag någonsin kommer att äga.

Men i slutet på juni 2014 gjorde jag det ödesdigra misstaget att göra en sökning på nätet efter bilar med farthållare, dragkrok, dieselvärmare och maxpris på 120.000 riksdaler och då dök drömbilen sedan många år tillbaks upp i listan.

Drygt två veckor senare rullade jag iväg från Örebro mot Enköping som en nybliven och lycklig ägare av en Citroën C6 2.7 HDi -07!