Citroën BX

Omkring 2005 behövde jag åter en pendlarbil och därför köpte jag en Citroën BX 1,7 TD som rullat över 30.000 mil. Vad det var för årsmodell minns jag inte, men bland det första jag fick göra med bilen var att byta fjäderben fram och något liknande bak. Det sistnämnda fick jag lämna in till verkstaden för att fixa eftersom det krävdes lite mer verktyg och expertiskunskap.

BX’en var väldigt hård i fjädringen när jag köpte den och det var således ingen trevlig första bekantskap och jag satt inte speciellt bra i den heller. Om jag inte missminner mig, så hade det mycket med rattinställningen att göra. Kanske gick det inte ens att ställa in ratten på något sätt.

Till BX’en köpte jag en helt ny uppsättning gasklockor (fem eller sex stycken) och det är svårt att beskriva skillnaden i fjädringskomfort efter bytet. Jag hade aldrig upplevt en liknande fjädring tidigare och inte ens den annars mycket trevligare XM’en kunde jämföras med BX’en med nya gasklockor, vad gäller fjädringskomforten.

Min Citroën XM började dra in luft och detsamma hände BX’en, men till skillnad från XM’en, så lyckades jag lokalisera läckaget och laga det genom att limma fast en 50-öring eller nått i den stilen där läckaget uppstått och det fungerade så länge jag hade bilen, vilket i och för sig inte blev så länge.

Det uppstod även lite jordfel, så lysena fungerade inte alltid, men jag lyckades åtgärda dessa fel efter hand som de dök upp.

Värre var det när en bult till styranordningen lossnade, så hela rattstången började röra sig framåt och bakåt och styrningen mer eller mindre lade av. Som tur var hände detta bara några kilometer hemifrån och jag hittade felet så snart jag lyft upp bilen med domkraft. En ny bult införskaffades billigt från en donator på skroten, så det var ett lättlöst problem, men en väldigt obehaglig upplevelse. Jag minns att jag hörde något smälla till under bilen på motorvägen, men trodde det var en sten jag kört över. Det var med största sannolikhet bulten som hoppade mellan vägen och underredet.

Citroën BX är annars en av de populäraste Citroënmodellerna genom tiderna och anses som både komfortabel (vilket fjädringen onekligen är), billig och lätt att reparera. Jag minns inte hur mycket (eller lite) den drog, men den var snålare än XM’en (som vägde betydligt mer), men jag blev aldrig förtjust i bilen och inte ens med god vilja kan jag påstå att den är snygg. Det som lockade mig var lågt inköpspris, låga driftkostnader och Citroëns gashydrauliska fjädring.

Med facit i hand, så var det bara fjädringen som imponerade. Växellådan var motsatsen till XM’ens underbart gedigna konstruktion och jag väntade bara på att få spaken i handen. Stolarna var obekväma och instrumenteringen både gammaldags och ful.

Dåvarande sambon krockade med bilen på en parkering och kort därefter försvann den ur min ägo, men vilket öde den gick till mötes minns jag inte.

BX’en ångrar jag att jag köpte och jag har aldrig saknat den, vilket kanske förklarar varför jag inte ens minns dess öde.