Aeneiden – Sagan om Aeneas – Sång IV
Sammanfattning av den fjärde sången
Aeneidens fjärde sång tar vid efter Aeneas berättelse om Trojas undergång och det är sent på natten och Didos gäster skingras. Dido själv tillbringar en lång sömnlös natt i sin ensamhet och på morgonen anförtror hon sig för sin syster Anna. Hon berättar att hon förälskat sig djupt i den trojanska hjälten som gästar hennes hus, men tanken på hennes forna man Sychaeus gör henne tveksam till att inleda ett nytt äktenskap. Systern försöker slå bort hennes tveksamheter och försöker övertala henne att ingå äktenskap med Aeneas.
Gudinnan Juno, som inte vill annat än att hennes älskade stad Karthago ska bli den världshärskande staden, vet att detta öde är ämnat Aeneas och hans efterföljares Rom, om denne når Italiens kust. Efter att ha misslyckats med att förgöra Aeneas på havet ser Juno en ny chans i och med Didos förälskelse och hon föreslår för Venus att de ska göra en gemensam aktion. Genom äktenskap mellan Dido och Aeneas hoppas Juno att Aeneas ska välja att stanna kvar i Karthago och bli en del av Karthagos puniska stam och glömma bort sitt lovade land Italien.
Dido inbjuder Aeneas och hans följe på en jakt och genom gudomlig försorg uppstår ett kraftigt oväder som sammanför Dido och Aeneas i en grotta och där fullbordas deras kärleksöde. Det dröjer inte länge förrän ryktet om deras förhållande sprids bland Afrikas folk och tillslut nås grannkonungen Iarbas, som försmåtts av Dido, av ryktet. Han vänder sig till sin gudomlige fader med bön om hjälp mot medtävlaren. Jupiter, som har andra skäl att avsluta Aeneas förhållande med Dido, sänder sin budbärare Mercurius till honom med stränga order om omedelbart lämna Didos borg och Karthago och fortsätta till Italien.
Aeneas hörsammar Jupiters uppmaning och under dramatiska former lämnar han Karthago och Dido, som i förtvivlan begår självmord. Från dödsriket siar hon om evigt hat mellan Karthago och Rom och utbrister bland annat: ”Exoriare aliquis nostris ex ossibus ultor!” (Stig upp ur min aska, du okände hämnare!) som är ett profeterande om Hannibal, Roms blivande, farligaste och bittraste fiende.