Dyrt att leverera till byggen

I onsdags hade jag en leverans till ett bygge på Nynäshamns Raffinaderi dit jag anlände strax efter 11 på förmiddagen och efter samtal med kunden, så bekräftades mina misstankar – de var på lunch fram till 12. Detta var dock helt okej eftersom jag då satte mig och åt min matlåda och och vid 12-tiden kunde jag åka in på området och en maskinförare lossade bilen.

Det visade sig dock att hela leveransen inte skulle till just det här bygget utan några saker skulle till en annan firma, c:a 500 meter bort.

Till det andra bygget anlände jag 12:30 och när jag fick tag på en av cheferna på platsen fick jag besked om att de precis skulle gå på lunch och inte vara tillbaka förrän 13:30! Jag trodde först att han drev med mig, men det gjorde han förstås inte, så det var bara att sätta sig ytterligare en timme och vänta.

Klockan 13:30 kom de tillbaka från lunch och jag fick åka in för att bli lossad och 13:45 hade jag hängt på vagnen och lämnade Nynäshamn.

Det är helt sjukt att man ska behöva vänta närmare 3 timmar för något som tar mindre än 30 minuter i effektivt arbete och ännu sjukare är det att det är åkerierna som bekostar all den tiden.

Självklart ska folk ha lunch och det är inte det jag kritiserar, men måste verkligen alla gå samtidigt? Kan man inte försöka dela upp lunchen, så det finns folk som kan ta emot gods hela tiden?

Att leverera till byggen är nog det sämsta som finns. De har frukost, fika, lunch, möten, kafferaster och jag vet inte allt och det är givetvis på olika tider. Frukosten infaller någon gång mellan 8-9:30, luncherna i regel någon gång mellan 10-11 och varar i 30 minuter till en timme.

Vanliga företag har sina luncher mellan 11-13, så har jag otur, så hamnar jag först i byggarbetarnas frukost, därefter lunch och därefter anländer jag till något företag som har lunch klockan 11.

När jag beklagar mig över detta på ett bygge eller ett företag, så får jag ofta bara höra att ”du får väl planera bättre”.

Visst, jag kan räkna ut ganska exakt hur lång tid det tar att köra från punkt A till punkt B, men jag kan inte påverka eventuella köer eller olyckor däremellan.

Om det är andra bilar före på ett ställe, så kan jag inte göra mycket annat än vänta eller försöka lossa ett annat ställe före, men då spricker tidsplaneringen ändå. Det kan även vara svårt att planera för hur lång tid det tar att lossa på ett ställe, när jag väl får börja göra det.

Dessa yttre omständigheter gör att jag faktiskt inte kan planera speciellt mycket utan det handlar mest om tur eller otur. Vissa dagar flyter allt på hur bra som helst och vissa dagar skiter det sig fullständigt.

Det tråkiga är att det är jag som chaufför som hela tiden ska rätta mig efter andra och vara så flexibel som möjligt. Jag hoppar ofta över lunchen bara för att hinna med det jag ska göra och det är väl en sak att gå hungrig en hel dag, men värre är det att jag dessutom riskerar dryga böter om jag inte tar tar rast enligt reglerna.

Att vara lastbilschaufför har sina ljusa stunder och i det stora hela, så trivs jag ganska bra, men att hela tiden vara utsatt för yttre omständigheter som jag själv inte kan påverka – det tär på psyket.