Dags för ännu en vända ner till Skåne

Det här blir min tredje vecka på Skånekörningen och än så länge trivs jag som fisken i vattnet. Visst finns det saker som kunde vara bättre, men i det stora hela, så rullar det på riktigt bra.

Att det är nattkörning innebär att jag måste vrida på dygnet, men även om jag lyckas med det, så blir jag trött mellan varven, så det är tur att det finns säng i bilen. En säng är dessutom en förutsättning för körningen eftersom jag måste sova över i bilen.

På vägen ner lossar jag på ett ställe i Norrköping, ett ställe i Jönköping och sedan rullar jag ner till Halmstad där jag lossar på två olika ställen innan jag lägger mig för att sova.

Efter min 9-timmar långa dygnsvila åker jag ner till Helsingborg där jag lastar och sedan åker tillbaka till Stockholm.

Hade det inte varit för lossningen i Norrköping, så hade körningen varit helt perfekt, men avstickaren i Norrköping innebär att det blir lite knappt med körtiden. Förhoppningsvis blir det ändring på detta efter nyår.

Ett annat problem är platsbristen på rastplatserna längs vägen. Det är så gott som fullt på rastplatserna och det kan vara ett smärre helvete att hitta en plats där man får plats att stå och dessutom ha möjlighet att komma därifrån.

Myndigheterna är stenhårda med att vi följer lagar och paragrafer när det gäller kör- och vilotidsreglerna, men då måste det finnas möjlighet att stanna någonstans.

Förra veckan fick jag och en annan långtradare cirkla runt på rastplatsen i Ödeshög och vänta på att någon annan skulle åka iväg, innan vi kunde parkera och ta vår lagstadgade rast om 45 minuter. Jag hade 4 timmar och 25 minuters körtid när jag drog i handbromsen och det är i knappaste laget.

Att den digitala färdskrivaren stjäl minuter råder det ingen tvekan om och det är något jag åter konstaterat sedan jag började köra till Skåne.

Exakt hur mycket skrivaren stjäl vet jag inte, men det verkar som att stopp på under två minuter omvandlas till körtid.

Förra veckan satte jag i kortet när jag stod vid IDS-pumpen utanför firman i Stockholm och skulle tanka bilen. När bilen var fulltankad rullade jag fram några meter för att tanka släpet. Det handlade om 3-4 sekunders körning och sedan stannade jag och tankade upp släpet.

Jag skulle därefter ställa in aggregatet på rätt temperatur och på släpet jag har, så ser man inte displayen om man står på backen, så jag måste vrida dragstången, så jag kan ställa mig på den och se inställningarna på displayen. Sålunda körde jag fram ett par meter och vred dragstången i rätt vinkel. Ytterligare några sekunders körtid.

Därefter klättrade jag upp på dragstången, ställde in aggregatet på rätt temperatur och satte mig åter i bilen.

Tankningen av släpet tog ett par minuter och inställningen av aggregatet tog också knappa två minuter. När jag satte mig i bilen och rullade iväg, visade färdskrivaren att jag kört i 4 minuter, när den verkliga körtiden var max 10 sekunder…

Det kan verka löjligt att bry sig om detta, men på den här körningen räknas varenda minut eftersom det sticker körtid på avstickaren i Norrköping och sedan tickar det minuter om jag måste cirkla runt på en rastplats.

I Jönköping är det lite bökigt att komma till med släpet, så där kan det lätt dra iväg en väldans massa minuter.

På vägen ner är Vätterleden, strax norr om Jönköping, det optimala stället att ta rast på och därefter hinner jag både lossa Jönköping och bägge ställena i Halmstad och när jag parkerar, så ligger jag på c:a 4 timmar och 15 minuters körtid. Det innebär 15 minuters körtid till godo och det är inte speciellt mycket, speciellt inte med tanke på vädret.

Tanken med omvandlingen av kortare stopp till körtid beror på att myndigheterna tänker sig att dessa kortare stopp kan beror på trafikljus och liknande och det ska räknas som körtid. Men vad har detta med körning att göra? Samma sak att sitta i bilköer… Vad har det med körning att göra? Tanken med kör- och vilotidsreglerna är ju att begränsa tiden som vi sitter och mal, mil efter mil på ändlösa landsvägar och motorvägar, men att sitta still vid trafikljus och bilköer är ju precis allt annat än detta monotona malandet.

Jag skulle gärna se en ändring av hur färdskrivarna räknar körtid. Körning under en viss hastighet borde inte räknas som körtid eftersom det troligtvis handlar om antingen bilköer eller att man håller på att backa till någonstans, krånglar runt på någon rastplats, terminal eller vad det nu kan vara. Det är inte ”körning” och borde sålunda inte räknas in som körtid.

Jag har hört att nästa generation färdskrivare kommer mäta sekunder istället för minuter och då ska endast tid som fordonet rullar räknas som körtid. Denna förändring blir givetvis till det bättre, men jag tycker ändå det hade varit mer med verkligheten överensstämmande om man räknade bort körtiden när fordonet rullar i väldigt låg hastighet.

Avslutningsvis vill jag bara gnälla lite på nuvarande regler gällande uppdelningen av rasten. Förr kunde man dela upp sin rast på totalt 45 minuter i 15-minutersintervaller och man kunde ta tre raster om vardera 15 minuter eller en rast på 30 minuter och sedan en på 15 minuter eller tvärtom.

Idag kan man endast dela upp rasten i en första rast om 15 minuter och en avslutande rast om 30 minuter. Inte tvärtom. Varför? Vad är syftet med denna begränsning?

Läs mer om Kör- och vilotidsreglerna på Yrkestrafiken.se.